TEXT: LOTTA LARSBY
FOTO: DAVID ELG
Rebecca Ammer driver Procast AB i Halland sedan 1999. Hon var den första kvinnliga gjuterichefen i Sverige och föddes med aluminium i blodet. Rebecca kommer från en gjutarsläkt i Tyskland och gjuteribranschen har alltid varit ett naturligt val för henne.
Procast förmedlar detaljer för press- och kokillgjuterier från olika europeiska företag till gjuterier i Skandinavien, med Sverige som största marknad. Det viktigaste för Rebecca i jobbet är relationerna med branschkollegor och att förmedla produkter som hon står för.
1.Berätta om ditt företag?
–Procast AB startades 1988 av mina föräldrar. De drev företaget från Tyskland men be-sökte sina kunder i Skandinavien två gånger om året. 1999 sa jag upp mig från min tjänst som gjuterichef på Nä-vekvarn och tog över företaget då min far gick bort. I början drev jag Procast tillsammans med min mor, med Tyskland som bas. Vi insåg dock att företaget inte bar två personer och jag flyttade hela verksamheten till Sverige.
2.Hur hamnade du i gjuteribranschen?
– Jag föddes i gjuterisanden! Min farfar drev gjuteri i Tyskland, där även min far jobbade. Jag började arbeta i gjuteriet som tolvåring och tillverkade kärnor. Att arbeta för min far gjorde inte att jag fick arbeta mindre hårt, tvärtom. Jag minns en gång när jag var ung och det var karneval i staden. Jag tror jag sov en och en halv timme den natten, sedan stod jag i gjuteriet igen. Mina kollegor sa till mig att jag skulle lägga mig och sova bakom ugnen och att de skulle varna mig om min pappa kom. Då svarade jag bestämt:
– Icke, min far har lärt mig att kan man vara ute och röja på kvällen kan man också arbeta på morgonen. När det var dags för studier började jag först läsa metallurgi på universitetet i Stuttgart. Men jag insåg fort att jag skulle tycka att det var tråkigt i längden. Jag minns att jag ringde min far och sa:
-Jag har hoppat av.
Pappa satte i halsen, men i nästa mening berättade jag att jag skrivit in mig på utbildning-en till gjuteriingenjör, då blev han lugn igen.
3.Hur hamnade du i Sverige?
–Min mamma är från Sverige och min pappa är från Tyskland. Jag föddes i Tyskland men kort därefter flyttade mina föräldrar till Eskilstuna, där min far arbetade på Söderbergs Gjuteri. När jag var två år gammal flyttade vi tillbaka till Tyskland och där bodde jag fram till 1994. Då fick jag anställning som Sveriges första kvinnliga gjuterichef på Nävekvarn . Jag hade redan varit en vända på Nävekvarn då jag gjorde praktik där under min utbildning. Där lärde jag känna min blivande man Per. När jag så flyttade till Sverige började vi träffas igen. Att vi sedan hamnade längre söderöver berodde på Pers dåvarande jobb på Nävekvarn. De skalade ner och Per behövde söka nytt jobb. Jag gav honom en lista på mina fem bästa kunder hos Procast och han ringde runt, vilket resulterade i tre jobberbjudanden. Per valde att börja arbeta på Ages. För mig passade det bättre att bo nära Småland där jag har de flesta av mina kunder.
4.Upplever du skillnader mellan svensk och internationell gjuteribransch?
– Allt handlar om relationer och jag upplever att vi har ett annat sätt att kommunicera med varandra här i Sverige. Har man avtalat ett möte hör man av sig om man fått förhinder eller är försenad, så är det inte alltid utomlands. Dessutom har vi en mer jämbördig relation här mellan exempelvis leverantör och kund. Här är vi alla kollegor och hjälps åt. Konkurrensmässigt har vi tidigare kunnat luta oss mot högre löner och tydligare miljökrav, där har andra länder börjat komma ifatt. Däremot tror jag att svenska gjuterier upplevs som renare och med bättre arbetsmiljö. Det tror jag faktiskt kan vägra tyngre än priset om någon står och väljer mellan gjuterier. Jag tror att Sverige vinner på att bibehålla hög service, att reagera snabbt och att vara tillgängliga. Jag tror även att det är klokt att specialisera sig på svårare detaljer, stora detaljer och kanske speciallegeringar..
5.Hur är det att arbeta som kvinna inom gjuteribranschen?
–Jag tror att jag som kvinna har varit tvungen att visa lite mer och tydligare vad jag kan, jämfört med manliga kollegor. Däremot upplever jag att det har räckt för mig att bevisa mig en gång, medan männen kanske har varit tvungna att visa det om och om igen. Jag minns dock en gång när jag var ute på ett gjuteri för att provköra en maskin. Då hade jag fått mitt första barn bara några månader tidigare och hade barnet med mig. Det var nog inte en så vanlig syn. Efteråt behövde jag byta blöja på mitt barn och blev hänvisad att göra det i receptionen. Då passerade gjuterichefen där oss och utbrast förvånat:
– Mycket har jag sett och upplevt här, men det där är nog första gången!
6.Har ditt arbetssätt förändrats på grund av den pågående pandemin?
– Det har det absolut. I vanliga fall försöker jag besöka alla mina kunder minst två gånger om året. Det börjar bli tråkigt nu att inte kunna träffa människor öga mot öga eftersom jag tycker om de fysiska mötena. Däremot tror jag att det här arbetssättet är något vi till viss del får vänja oss vid. //
Namn: Rebecca Ammer
Yrke: Driver Procast AB
Bor: I Halland
Familj: Maken Per, en dotter och en son i tonåren, hästar, hundar, katter, höns och ankor
På fritiden: Rider, tar hand om djuren vilket bland annat innebär uppfostran av de två hundarna och har ett stort intresse för countrymusik
Vilken låt väljer du till Spotifylistan: Country roads – Hermes House Band
