Salem Seifeddine leder avdelningen för Material och Tillverkning vid Jönköping University där forskning inom det gjuteritekniska området utgör en viktig del. Han är också professor i materialmekanik men hinner inte med så mycket egen forskning för tillfället, däremot handleder han fyra doktorander. Salem är också projektledare för projektet Gjutmagistern med målet att ta fram en distansutbildning på magisternivå som kommer att köras skarpt hösten 2017.
- Namn: Salem Seifeddine
- Aktuell som: Projektledare för Gjutmagistern och avdelningschef för Material och Tillverkning vid JU.
- Ålder: 39 år.
- Bor: Jönköping
- Familj: Fru och tre barn.
- Intressen: Familjen och att vara ute i naturen.
Intervju: Martin Wänerholm
Viktigast av allt är att vi oavsett ålder har engagerade och aktiva medlemmar i föreningen.
Vad har du för bakgrund?
Jag disputerade här på högskolan år 2006 inom forskningsområdet gjutna aluminiumlegeringar – struktur och egenskaper, under professor Ingvar Svenssons handledning. Tillsammans vidareutvecklade vi forskningsområdet i samverkan med industrin. Efter ett tag erbjöds jag ett lektorat på högskolan och i samband med några framgångsrika projektansökningar anställde vi en doktorand som jag blev handledare för. Det fortsatte jag med även när jag under ett år arbetade utomlands på American University of Beirut. Jag har även hunnit med att arbeta ett par år på forskningsinstitutet Swerea SWECAST innan jag beslutade mig för att helt återvända till högskolan 2014. Sedan 2016 är jag professor i materialmekanik och även avdelningschef.
Varför vill du arbeta med gjuterifrågor?
För mig är det kunskapen och fascinationen om olika elements inverkan på ett materials egenskaper. Du kombinerar olika element från jorden tillsammans med aluminiumet eller en annan metall och får en fantastisk legering med för ändamålet skräddarsydda fysikaliska och mekaniska egenskaper. Om man tänker efter är det egentligen rena magin. Gjutning är en urgammal teknik men gjutning i aluminium är relativt nytt. Allt eftersom vi kombinerar nya element/metaller hittar vi nya utmaningar. Och varför är det viktigt att lösa dessa frågor? Jo, för då kan vi skapa lättare, resurssnålare och kostnadseffektivare material som kan användas i kunskapsintensiva komponenter och produkter.
Vad arbetar du med idag?
Jag är avdelningschef för avdelningen Material och Tillverkning. Ett av mina uppdrag är att utveckla mina medarbetare i riktning som är bra både för medarbetarna, för avdelningen samt för våra samverkande industripartner. Vår avdelning har vuxit mycket, det började med två personer 1995 och idag är vi cirka 40 medarbetare och har 14 olika nationaliteter.
Sammantaget är det mer fokus på mina medarbetare och mindre på mig.
Vad tycker du om ditt jobb?
Som professor blir det mycket jobb men jag brinner för mitt område och har hittat rätt balans mellan jobb och fritid. Jag jobbar med ett team som tar saker på allvar samt har ett gemensamt syfte att lyfta varandra och därmed avdelningen. Som avdelningschef finns inte så mycket tid för egen forskning men jag handleder fyra doktorander. Det är kul att se andra växa genom att delegera uppgifter. Inom akademin är det viktigt att medarbetarna får tillräckligt med undervisningsrelaterade uppdrag för att öka sin pedagogiska skicklighet om man önskar klättra inom den akademiska världen. Det hoppas jag kunna erbjuda mina kollegor så att de känner att de kan utvecklas i jobbet.
Hur samverkar ni med industrin?
Vi jobbar generellt nära industrin och många av de projekt vi genomför har utvecklats i samverkan där industrins behov styrt innehållet. Vi har något projekt som är ren grundforskning men de flesta projekt bedrivs tillsammans med företag. I projekten utvecklar vi ofta ingenjörsmässiga leverabler som kan användas i industrin men även vetenskapliga leverabler som publiceras i vetenskapliga tidskrifter och konferenser. De som jobbar här brinner för att jobba i samverkan och många jobbar nära industrin samtidigt som de vill utveckla sina akademiska meriter. Vi jobbar med båda delarna och kombinerar det bästa av två världar. Men för att lyckas med uppdraget, att utveckla vetenskapen och stärka konkurrenskraft, så behövs både grundforskning och mer tillämpbar forskning.
Med forskningen vill vi stärka industrins kunskaper med allt från legeringsval och hantering av smältan till processval i syfte att uppnå en optimerad och högkvalitativ gjuten komponet. Tillsammans med industrin vill vi ta fram produkter som är kostnadseffektiva och resurssnåla så att vi kan bevara Sveriges attraktivitet som en stark kunskapsnation. Genom att utvecklas kan vi bevara industri i Sverige och kanske också locka tillbaka industri som har flyttat ut.
Hur arbetar ni med er samverkan?
Att vi har lyckats beror inte bara på samverkan med industrin utan även med Svenska Gjuteriföreningen och Swerea SWECAST. För det är tillsammans som vi har vuxit. Jönköping är idag ett nav för gjuteriforskning och –utbildning. Vi driver idag många projekt inom ramen för Casting Innovation Center, CIC, i samverkan med Swerea SWECAST och med stöd från Gjuteriföreningen. Tillsammans är vi starka.
Projektet Gjutmagistern, där jag är projektledare, är ett typiskt exempel. Vi har utvecklat, levererat och utvärderat kurser utifrån industrins behov. Nu har vi fått utbildningsplanen godkänd och kan därmed starta programmet från hösten 2017. Det känns underbart att vi lyckats trots tighta deadlines. Det är mycket tack vare industrins stöd och tillit samt samarbetet med Swerea SWECAST och Gjuteriföreningen.
Vi utnyttjar våra resurser på ett bra sätt men vi kan bli bättre. Nästa steg hoppas jag blir att skapa mobila tjänster mellan högskolan och Swerea SWECAST.
