Månadens Gjutare Martin Risberg ser människorna bakom forskningen.
I en klassisk funkisbyggnad från 1962 sitter Månadens Gjutare Martin Risberg. Han arbetar som ansvarig för två avdelningar av RISE i Jönköping. Martin drivs av sitt engagemang för att coacha sina medarbetare framåt och har en speciell plats i hjärtat för simulering och topologioptimering.
Text: Lotta Larsby
Foto: David Elg
De två avdelningar av RISE i Jönköping, före detta Swerea SWECAST, som Martin ansvarar för, går under namnen Materials & Product Development och Process & Demonstration. Arbetsplatsen kommer att genomgå en del förändringar i och med att Swerea SWECAST den första oktober 2018 blev en del av RISE. En omorganisation Martin ser fram emot med stora förhoppningar. Martin har arbetat här sedan 2007, men i ett antal olika roller. En stimulerande arbetsplats tror Martin är av oerhört stor vikt och förklarar att just omväxlingen och utvecklingen på hans jobb är det som gjort att han stannat kvar 12 år på samma arbetsplats.
Ursprungligen kommer Martin från Helsingborg och fann tidigt sitt tekniska intresse. Han tyckte om att meka och fixa, redan på gymnasiet läste han teknik. Sedan bar det av till Malmö och LTH:s filial där för att läsa på den då tvååriga utbildningen till högskoleingenjör. Egentligen var han ganska skoltrött efter gymnasiet och tänkte att två år till kan jag, sen får det räcka.
Så efter högskoleexamen blev det ett sabbatsår som plåtslagare inom byggindustrin, men sedan lockade skolbänken igen och Martin fortsatte sina studier på LTH i Lund och pluggade till civilingenjör med maskinteknik. Därefter var det dags för verkligheten som Martin själv formulerar det.
-Jag fick mitt första jobb i Västerås. Dit hade jag ingen anknytning överhuvudtaget, min familj fanns kvar i Helsingborg och jag tänkte att det får bära eller brista, det går ju alltid att flytta hem igen.
Så blev det dock inte. Martin började arbeta som teknikkonsult. Han arbetade med simulering och beräkning inom tung verkstadsindustri. Som konsult fick han prova på flera olika områden vilket snabbt ledde till ett stort kontaktnät. Det visade sig vara en stor drivkraft framåt. Martin tyckte att kontakten med människor var väldigt rolig och det tycks ha genomsyrat hela hans karriär därefter.
Efter tiden i Västerås började Martin som teknikkonsult i Stockholm. Större delen av den tiden befann han sig på Saab eller dåvarande GM som Simultant, inriktning gjutgods och motorkomponenter. Han minns att dom under den tiden inte alls arbetade med att ta hänsyn till tillverkningsprocessen utan jobbade med samma egenskaper överallt. Just att arbeta med processer är något som en stor del av Martins efterkommande arbete har handlat om.
När Martin och han fru så fick barn kände dom att Stockholm inte längre var rätt stad att leva i. Martins fru kommer från Västerås och med Martins rötter i Helsingborg skojade dom om att det kanske fick bli någonstans mittemellan. Kanske Jönköping!? Dock trodde Martin egentligen mer på Linköping eftersom det var där det för tillfället behövdes många ingenjörer. Men så dök jobbet som forskningsingenjör på Swecast i Jönköping upp. Martin tyckte att möjligheten lät spännande, att få lära sig mer om att förstå och ta hänsyn till gjutprocessen. Som Martin själv berättar.
-Det som är så coolt med gjutning är ju att allt blir där och då! Det är inte som inom andra processer som till exempel plåtformning när man skapar egenskaperna successivt, utan det är i gjutningen som det händer!
Tack vare sitt nya arbete fick Martin möjlighet att arbeta mot flera olika industrier, vilket han har tyckt varit väldigt kul. Även arbetet med människor utvecklades och Martin gick från forskningsingenjör, till att projektleda större projekt, bli forskningssamordnare, vilket innebar ett större grepp om simuleringskopplade projekt och sedan till att bli avdelningschef. Först handlade det om en mindre avdelning på 8-10 personer som därefter vuxit till mer än det dubbla.
Tillvägagångssättet för att arbeta med människor och kompetens har förändrats mycket under Martins tid på arbetsplatsen. Han berättar att på tiden innan Swerea, då dom hette Gjuteriföreningen Service AB så skulle de agera mer som en plantskola, man skulle arbeta på plats ett par år och sedan flytta ut i industrin. Nu försöker de istället behålla kompetensen på ett helt annat sätt. Martin berättar att dom verkligen värdesätter och är beroende av sina duktiga medarbetare.
Ett annat område som ständigt förändras för Martin och hans medarbetare är typen av forskning. Det kan handla om 3-D printing, digitalisering eller nya materialkombinationer. 3D-printing som egentligen först nu står inför att slå rent kommersiellt, började man fundera på redan för många år sedan på arbetsplatsen. När de fick hit en första skrivare för nästan fyra år sedan var det den första i Sverige. Martin berättar.
-Vår verksamhet handlar inte om att vi ska ha någon produktion. Vi ska lyfta fram det som kommer och vara först. Det är vår vision. Vi ska visa upp att det här går att göra, det här går att använda.
Nästa stora trend tror Martin är digitalisering, spårbarhet, tomografi och framförallt återtillverkning. Nya tekniker inom digitalisering innebär större möjligheter att följa ett gods livscykel. Kan man då även verifiera att kvaliteten fortfarande är tillräckligt god kan det i många fall vara aktuellt att slipa till, laga upp och sedan sätta tillbaka i produktion igen istället för att smälta ner och nytillverka.
Martin ser framför sig en eventuell framtid där gjuterierna kanske bara gjuter ibland, och resten av tiden arbetar med återtillverkning. Han lyfter frågeställningen om det verkligen är vettigt att smälta ner gods som till 80 procent fortfarande går att använda. Varför då inte endast smälta ner de nödvändiga 20 procenten och som sagt återtillverka resterande.
Han ger användandet av personbilar som exempel. En personbil används i snitt cirka två procent av sin livslängd, i övrigt står den parkerad. Om vi skulle tänka om, så att någon annan kunde nyttja dessa 98 procent, hur skulle komponenterna behöva se ut då?
En annan fråga som dyker upp när vi talar om framtidens tekniker som automatisering och robotisering av fabriker, är den om att människan skulle bli överflödig och jobben försvinna. Men som Martin förklarar, visst är det så att smarta robotar kan utföra tillverkningen, men det behövs fortfarande människor som sköter robotarna. Dessutom tror han att nya arbetstillfällen kommer att uppstå. Det kommer till exempel både behövas fler utvecklare och fler programmerare. Mer kompetens kommer att behövas i branschen och det är något RISE även idag arbetar mycket med.
-I princip ska allt som vi gör här leda till att bli någon form av utbildning eller nytta för fler människor. Vi avslutade till exempel precis ett projekt där vi tittade mycket på utvecklingsprocesser och att ta hänsyn till gjutgodsets egenskaper i ett väldigt tidigt skede av produktutvecklingen. Denna kunskap måste ju sedan ut till konstruktörerna vilket resulterat i att vi redan under projektet körde två kurser. Nu efter avslutat projekt finns det en färdig kurs att gå.
Andra exempel på hur de arbetar med att dela med sig av och även få kunskap, är att det anordnas diskussionsforum och workshops. Projekten “Smart Gjutgods”, som pågick under två år och nyligen avslutades, var ett exempel på en sådan workshop.
Martin upplever att det finns ett stort intresse från industriföretag för det arbete som han och hans kollegor utför.
-Vi finns ju inte till för oss själva, vi finns till för industrin. Det tror jag är lätt att glömma, att vi är beroende av att det är någon som har ett problem ute i verkligheten och att industrin faktiskt vill ha hjälp. Vi sitter mycket sällan på kammaren och kommer på en idé, det måste komma till oss genom verkliga problem i industrin.
Han varken tror eller önskar att han någonsin kommer att känna sig färdig och fullärd inom sitt ämne. En av de aspekter som fascinerar honom extra mycket med gjutteknik är att man kan göra så ofantligt mycket olika saker och att det finns en stor designfrihet. Att kunna ta något så komplext och svårt som gjutgods, att göra ett bra ingjutssystem och skapa så bra processkontroll för att få fram just den kvalitet man behöver.
-Och där sitter ju jag på design och simuleringssidan och tycker att det är jättespännande. Verktygen blir allt mer avancerade och det går att simulera mer och mer.
Det är verkligen tydligt att se att Martin är passionerad gällande sitt arbete. Han är en engagerad person som verkar se spännande möjligheter i alla situationer. Han är av filosofin att människor presterar bäst genom att arbeta tillsammans i grupp och inte individuellt, att det är i grupper man lyfts. Att det tillfälle man lär sig mest är i sin vardag och när man träffar nya människor. Att berika varandra och hjälpas åt att tänka utanför sin egna lilla låda. När Martin arbetar med personalfrågor tycker han att det är viktigt att respektera allas olikheter. Han menar att alla inte kan vara bra på allt och att det är hans roll att individcoacha och hjälpa sin personal framåt, samt kombinera allas egenskaper på bästa sätt i olika projekt. Det framgår verkligen att han är stolt över sitt arbete och värdesätter sin personal och deras kompetens högt.
Martin är övertygad om att Sverige måste hålla en otroligt hög kompetensnivå för att kunna konkurrera med andra marknader. I till exempel Asien finns det många gjuterier med modernare maskinparker än vad som finns i Sverige och Europa vilket innebär att det är med vår kunskap och kompetens vi måste konkurrera. Han menar också att det är viktigt att locka nytt folk till gjuteribranschen. Företaget har varit engagerat i öppna “teknikdagar” då barn och ungdomar får möjligheten att besöka arbetsplatser och förhoppningsvis bli lockade av inriktningen. Ett annat exempel har även varit företagets involvering i IGE-day (introducing girls to engineering).
På frågan om han har lyckats få sin egen dotter intresserade skrattar Martin till.
-Ja, jo. Hos min dotter märker jag ett teknikintresse. Hon tycker iallafall att det är spännande att pappa trycker på knappar på jobbet. Även om hon bara är tio år märks det att hon gärna är med och snickrar, hon är väldigt pysslig. Mellanbarnet, han är mer intresserad av datorer, men där försöker jag få in honom lite på CAD. Äldsta sonen har precis köpt moped så nu börjar även han intressera sig för att skruva och meka.
Till och med på fritiden visar sig Martins teknikintresse på så vis att han älskar att snickra och ta hand om familjens sommarstuga. Den har varit i släkten sedan Martin var tre år och är hela familjens tillflyktsort. Där har han bland annat byggt till en gäststuga, det tycker han är värdefull avkoppling. Naturligtvis måste frågan ställas, om ingenjörsandan även genomsyrar privatsnickrandet. Är det exakta matematiska uträkningar och materiallistor som gäller eller kan det någongång freestylas lite på hemmaplan? Martin skrattar när han ger sitt svar.
-Jag uppfattas nog som väldigt noggrann både privat och på arbetet. Om det är avkopplande att snickra där hemma tillsammans med mig är nog en fråga som bör ställas till min fru.
Som både sin egen och sin branschs stora utmaningar framöver ser Martin att det är viktigt att förmedla vinster och visionärt tänk som alla kan förstå. Att beskriva själva tekniken är bara tillgängligt för ett fåtal att förstå, därför måste man förklara nyttan. Hela spannet av kompetens behövs, både superspecialisten som är expert på sitt område och teknikern som har en annan bredd.
-Utmaningen är att sälja in den nördiga forskningen på ett sätt så att någon förstår vad som är nyttan.
Han berättar att det generellt är väldigt högt i tak på hans arbetsplats. Det finns inga dumma frågor och de diskuterar väldigt mycket sinsemellan. Det upplevde han som väldigt positivt redan när han först började där. På tidigare arbetsplatser kunde han ibland uppleva att det fanns de som satt och höll på sin kunskap för att inte andra skulle bli bättre.
-Här finns inte alls det tänket. Här hjälper vi varandra att bli bra!
Martin vill att hans medarbetare ska få ha möjlighet att utvecklas och trivas i sitt arbete. Återigen poängterar han vikten av att arbeta bra tillsammans, lyfta varandra och att ta tillvara på varandras olikheter som styrkor.
Om Martin:
Namn: Martin Risberg
Ålder: 45
Bor: I Huskvarna med utsikt över Landsjön.
Familj: Fru och tre barn i åldrarna 10, 12 och 15.
Låt på Spotifylistan Gjutarlåtar: Iron Maiden – Hallowed Be Thy Name
Om RISE:
(källa www.rise.se)
- Driver och stöder alla typer av innovationsprocesser.
- Finns över hela Sverige – och lite till.
- 2 700 medarbetare, varav 30 procent disputerade forskare.
- Omsatte 2018 cirka 3 miljarder kronor.
- Erbjuder ett 100-tal testbäddar och demonstrationsmiljöer, öppna för företag och lärosäten. Ägare och partner i 60 procent av Sveriges samlade test- och demonstrationsmiljöer.
- En stor del av kunderna är små- och medelstora företag som står för ca 30 procent av omsättningen.
