Månadens gjutare – Izudin Dugic

0
3736

Månadens gjutare visste redan sedan barnsben att det var just gjutning han ville arbeta med. Izudin Dugic växte upp i Odzak i norra Bosnien, i en stad med stark industriprofilering. Som liten pojke bodde Izudin nära ett stort gjuteri som han passerade varje dag på väg till skolan. Han såg kupolugnarna, gjutarna och sa till sig själv:
– Jag ska också bli gjutare!
Idag arbetar Izudin som programansvarig för högskoleingenjörsprogrammet Maskinteknik, inriktning Produktutveckling, samt undervisar i maskinteknik och industriell ekonomi på Linneuniversitetet i Växjö. Han har ett brinnande intresse för Gjuterisverige och sitter som ordförande i Södra avdelningen av Sveriges Gjuteritekniska förening.

Text: Lotta Larsby
Foto: David Elg

Izudin kom till Sverige i juni 1993. Han flydde tillsammans med sin fru och sin äldsta son från kriget i Bosnien. När de först anlände bodde de på en flyktingförläggning i Vejbystrand. Därefter blev de förflyttade till Växjö och flyktingförläggningen på Sankt Sigfrids sjukhusområde, till en byggnad på området som idag ligger precis intill hans nuvarande arbetsplats. Izudin berättar att de brukade sitta vid fruktträden på området och blicka ut över universitetsområdet. På den tiden fanns knappt någon av den bebyggelse som finns idag. Idag snart 30 år senare, står han i lunchrummet till sitt kontor, i en byggnad som inte fanns då och ser de träd de brukade sitta vid när familjen var ny i Sverige. De bodde sex månader i Växjö innan de flyttade till Alvesta, där fick de dela lägenhet med en annan flyktingfamilj i ytterligare fem månader. I Alvesta började han läsa något som på den tiden hette akademiskt basår, för att kunna få den utbildning han tidigare hade från forna Jugoslavien certifierad i Sverige. Tanken med utbildning var att snabbt kunna läsa upp svenska som andraspråk och även lära sig mer om det svenska samhället. Efter två månader och tio dagar klarade han provet för svenska språket och började praktisera på gjuteriföretaget Flygt, idag Xylem, i Emmaboda. I samband med det, flyttade familjen 1995 till Lindås utanför Emmaboda. Där bor de än idag och familjens andra son föddes 1994.
I Bosnien läste Izudin tekniskt gymnasium, metallurgisk tekniker med inriktning gjutning i fyra år och gjorde därefter praktik på det stora gjuteriet Strolit, som han hade drömt om att arbeta på som barn. Efter en paus från Strolit för att genomföra lumpen, återvände han till studierna. Han läste metallurgiskt universitet i Zenica med inriktning gjutning i fem år och blev civilingenjör i gjuteriteknik 1988. Därefter arbetade han i sin hemstad på det stora gjuteriet som ingenjör ute i produktionen fram till krigets utbrott, som tvingade familjen att fly landet.
Efter ett par månader i Sverige konstaterade Izudin och hans fru, att de hade två alternativ. Antingen stanna eller återvända hem. Skulle de återvända, skulle de göra det innan barnen började gå i skolan och när det var fred, men det var inget i närheten av fred just då. Skulle de stanna, skulle de skapa ett liv som var bättre än det som de kunde få i Bosnien. De hade båda haft bra utbildningar och jobb i hemlandet, men beslutade sig för att satsa ännu högre och för att stanna i Sverige. De bestämde sig för att initialt fokusera på språket och sina barn.

I SVERIGE FÖLJDE som sagt en kort period med att komma in i samhället. Även om Izudins höga ambition inte alltid bemöttes helt positivt. Han berättar om ett möte i maj 1994 med en kvinna i Växjö som arbetade som socialarbetare. Varje månad skulle de infinna sig på kommunen för att skriva på papper för att få socialbidrag. Izudin sa till kvinnan att det kändes fel att skriva på papper för att få pengar, som han inte tyckte att han hade förtjänat, det hade han aldrig önskat sig. Kvinnan skrattade honom rakt upp i ansiktet och sa till honom:
–Det kommer du att göra i många år framöver.
Izudin svarade:
–Du, jag är civilingenjör, och jag kommer att jobba som civilingenjör i Sverige!
Och visst fick han rätt. Praktiken på Flygt som han själv sökte och fick samma år, ledde efter endast tre månader till anställning. Han arbetade i produktionen på smältplan, kärnmakeriet och formningen. Izudin är väldigt tacksam för den hjälp han fick av Flygt, både att de såg hans kompetens så fort och att de hjälpte familjen med praktiska detaljer med flytten till Lindås. Izudins fru fick så småningom även hon anställning på Flygt, där hon fortfarande arbetar.
1996 KOM IZUDINS dåvarande chef Jan Ekeblom på Flygt till honom och frågade honom om han ville studera vidare. Det fanns ett projekt som Industridoktorand i Jönköping, mellan Flygt och Jönköpings högskola, som Izudin började på. Utbildningen hölls på engelska vilket Izudin inte tidigare kunde, så inför doktorandutbildningen lärde han sig även engelska. Izudin berättar en rolig anekdot om Jan Ekblom:
–Varje gång man kom in på Jans kontor satt han på ett visst sätt med armen över sin datormus. Så när Jan fyllde 60 år göt vi av min hand i den positionen i gjutjärn och göt även en datormus, och gav honom i present. Min arm fick vara modell till formen, det var svårt att sitta still så länge i sanden. Mina kollegor fick hjälpa mig att klia mig under tiden. Vi göt två exemplar eftersom vi inte visste om det skulle lyckas eller ej, det andra exemplaret har jag här hos mig på kontoret.

DOKTORANDUTBILDNINGEN INNEBAR ATT Izudin fick veckopendla. Han arbetade fyra dagar i Jönköping och en dag på Flygt, under tre år på detta vis. Jönköpings högskola var på den tiden förlagt på Eriksdalsgymnasiet och var i princip en barack bakom Gjuteriskolan. Men Izudin vägrade att kalla byggnaden för barack:
–Jag kallade den för paviljongen. Den finns inte kvar idag, men där satt jag med Ingvar L Svensson från KTH, som under det året installerades som första professor vid Högskolan i Jönköping. Vi var två doktorander, jag och Jonas Beckman, som nu arbetar på Tekniska högskolan i Halmstad.
1997 flyttade de till de lokaler som idag inhyser Tekniska högskolan i Jönköping och 1999 skrev Izudin en teknisk licentiat på engelska. Det var den första licentiaten inom gjuteri på Tekniska högskolan i Jönköping.Därefter återvände Izudin till Flygt som Teknisk ansvarig fram till mars 2004. Då lämnade han gjuteriet och började arbeta på Högskolan i Kalmar på 40 procent, samtidigt som han ägnade 60 procent arbetstid åt doktorandstudier i Jönköping och även undervisade på Växjö Universitet som timanställd. 2006 disputerade han i Jönköping och fick en lektorstjänst i Kalmar. I samma veva startade han ett eget företag vid namn Dugic Consult AB, där han parallellt med sina anställningar ägnade sig åt att hjälpa företag, som i någon form arbetade inom gjuteribranschen. Sitt eget företag avvecklade han dock 2014 då han ville lägga mer fokus på sin familj.

IZUDIN STANNADE PÅ positionen i Kalmar fram till 2007. Då skedde en omorganisation på Kalmar högskola vilket innebar att Maskinteknik i Kalmar gick samman med Maskin-teknik på Växjö universitet. Izudin och tre andra lärare flyttade på heltid över till Växjö Universitet som 2011 bytte namn till Linnéuniversitet, efter sammanslagningen med Kalmar Högskola.
2013 blev Izudin docent i Ma-terialteknik. Idag jobbar han som programansvarig för Maskinteknik och undervisar i en del kurser inom programmet. Nuförtiden innebär det dagliga arbetet väldigt lite forskning, då fokuset ligger på utbildning. Izudin menar att det krävs minst 40 procents fokus på forskning för att det skall vara värt att ägna sig åt det. Dessutom gäller 40 procent endast på pappret och innebär i praktiken långa dagar och sena kvällar. Tid som Izudin hellre tillbringar med sin familj. Han skriver fortfarande en hel del artiklar och reser kontinuerligt utomlands för att föreläsa på olika konferenser. Förra året föreläste han i Texas och Houston University och i februari ska han tillbaka till USA och San Diego Univerity för en konferens. Det är sjätte året i rad som han föreläser i USA. Även om det inte finns någon ren gjuteriteknisk utbildning på Linnéuniversitetet inkluderas ämnet gjuteriteknik i flera kurser. Dessutom försöker Izudin engagera studenterna att intressera sig för gjuteri genom att besöka gjuteriföretag, bjuda in gästföreläsare från branschen och uppmuntra studenterna att göra examensarbeten inom gjuteri. Flertalet av hans studenter har mottagit stora stipendier för sina arbeten inom gjuteribranschen. Izudin är mycket stolt över sina studenter och ställer alltid upp som referens för de studenter han handlett. De senaste åren har han dock arbetat som examinator på samtliga examensarbeten och känner inte att tiden räcker till att även handleda. Han berättar att utbildningen Maskinteknik är svårare att fylla än Industriell ekonomi. Det tror han beror på att många har en felaktig uppfattning om hur det är att arbeta inom tillverkningsindustrin. De tror att det bara är smutsigt och tungt, vilket Izudin försöker motbevisa genom att visa upp hur bred branschen är.

HAN ÄLSKAR DET arbete han har idag och hans engagemang uppmärksammades stort när han 2019 fick utmärkelsen årets lärare, ett pris som varje år delas ut av avgångsstudenterna. Izudin beskriver priset som den största utmärkelsen han någonsin fått. Han anade inte på något vis att han skulle få utmärkelsen och när den tillkännagavs, beskriver han att han helt tappade talförmågan:
–Jag är inte en person som brukar ha svårt att hitta ord, att få den här utmärkelsen som gäller hela fakulteten och som studenterna själva har utsett, betyder mer för mig än alla tidigare utmärkelser och stipendier jag fått.

IZUDIN ÄR UTÖVER sin gedigna akademiska karriär sedan länge engagerad i Sveriges Gjuteritekniska förening. Mellan 1999 och 2018 var han sekreterare i Södra avdelningen och han är numera ordförande där. Han berättar att anledningen till att han engagerar sig i föreningen är för att han vill träffa människor, skapa goda relationer och utbyta erfarenheter. Det tror han är viktigt för att branschen skall fortsätta utvecklas. Han menar att ingen någonsin kan bli fullt upplärd, det finns nya saker att lära sig varje dag. Dessutom tycker han om gemenskapen i Sveriges Gjuteritekniska förening och berättar att de är goda kamrater och har väldigt roligt tillsammans. Izudin tror att svensk teknisk kompetens står sig högt internationellt och att det är den största konkurrenskraften Sverige har, eftersom det inte går att konkurrera prismässigt med låglöneländer. Han tror också att den tekniska kunskap som finns i Sverige kommer att växa sig ännu starkare framöver.//

 

OM IZUDIN

Yrke: Programansvarig för högskoleingenjörsprogrammet Maskinteknik, inriktning Produktutveckling, samt undervisar i Maskinteknik och industriell ekonomi på Linnéuniversitetet i Växjö.

Bor: Lindås utanför Emmaboda samt i sin lägenhet i Bosnien minst 4-5 gånger om året och längre perioder under sommaren.

Familj: Fru och två vuxna barn som båda läst industriell ekonomi, samt två barnbarn.

Fritid: Umgås med familj och vänner. Arbetar i sin trädgård och lagar mat, gärna med färska ingredienser från den egna trädgården.

Låt till Spotifylistan Gjutarlåtar: If tomorrow never comes med Ronan Keating.