COVID-19 har gjort vardagen lite mindre vardaglig. Svåra politiska avvägningar görs mellan människors liv och förlorade arbetstillfällen. De flesta länder har gjort stora uppoffringar för att minska konsekvenserna av pandemin. Med ett konkret hot nära oss, oavsett om det gäller pandemier eller bränder, är engagemanget stort och nationer lånar enorma summor för att klara kriser. Men. Det finns andra hot som är konkreta men som inte berör vår vardag. Åtminstone inte än.
Från min båtkoj lyssnade jag på Greta Thunbergs Sommar i P1. Vetenskapen står enad. Vi måste begränsa utsläppen av koldioxid annars kommer det att gå illa! Klimatpåverkan är något som vi visserligen ser en påverkan av redan nu men som kommer påverka oss hårdare först längre fram, oklart när. En pandemi däremot är ett direkt hot i vardagen som påverkar oss och våra nära och kära här och nu. Klimathotet är mer diffust och blir därmed svårare för oss att fokusera på. Vi fortsätter därför att köpa billiga produkter, som är tillverkade med smutsig energi, som dessutom transporteras över halva världen istället för att köpa närproducerat. Och med närproducerat menar jag inte bara grönsaker och livsmedel.
Kanske lägger vi vår tilltro hos politikerna. Som politiker hade jag inte tyckt att det skulle krävas alltför stort mod att föreslå åtgärder för att stävja en pågående pandemi. Men det krävs mod att kräva av sina väljare att de ska göra uppoffringar för ett mer otydligt klimathot. Jag kan förstå Gretas frustration där makthavare applåderar men inte agerar.
Som företagare drar jag ofta liknelsen att det är svårare att satsa på utvecklingsprojekt som först många år senare (möjligen) ger avkastning än på lätt panikartade brandkårsutryckningar som löser ett problem här och nu. Detta trots vetskapen om att långsiktig utveckling är en förutsättning för en hållbar framtid. Företagare liksom politiker har ofta lättare att fokusera på faran som stör vardagen än på hoten i framtiden.
Förutsättningarna inom svensk gjuteriindustri med den kunskap, erfarenhet och samarbetsvilja som finns är unik. Vi har hela kedjan, från kunskapsbärare via leverantörer till slutkund. Vi har alla möjligheter att skapa en hållbar gjuteriindustri. Men vi behöver också modiga makthavare som vågar ta obekväma beslut. Jag försöker engagera mig (och dig?) i utvecklingsprojekt, kompetenshöjning av personal och modet att satsa långsiktigt. I ett utvecklingsprojekt är det för mig uppenbart att flera mindre förstudier ofta är väl investerad tid för att man därefter ska kunna välja rätt partners och ämnen för företagets långsiktiga överlevnad. Min övertygelse är att vi alla vill ha en hållbar framtid med en vardag utan brandkårsutryckningar.Vi behöver visa upp att svensk industri är ett det bästa alternativet om man värderar sociala och ekologiska aspekter högt. Vi behöver också visa att det faktiskt också är det mest lönsamma i längden. Vi har unika förutsättningar att vara världsledande. Men det kräver engagemang, långsiktighet och samarbetsvilja. Och framförallt konkret handling efter filosoferande på en segelbåt./Tomas Liljenfors
Om Krönikören
Namn: Tomas Liljenfors
Gör: PhD. vd Bryne AB
