2018-04-10
-Han är som kommissarie Gadget. Klurar mycket.
Så beskriver Sabina Kroon sin kollega Joachim Rasmussen som inte bara är en klurare utan även månadens gjutare.
Text: Elisabeth Anderberg
Foto: Cecilia Forss
När vi läser upp motiveringen till varför Joachim skulle bli månadens gjutare känner han igen sig. Framförallt delen i att han brinner för gjuteribranschen.
– Det är väl snarare en underdrift, säger han och skrattar.
På hans kontor står böcker uppradade. Alla med en koppling till gjuteriteknik och verksamhetsutveckling. Och de står inte bara där för syns skull, de är vällästa.
– Ja jag läser mycket. Jag gillar teori och att sedan kunna föra över det i praktiken, förklarar han.
Joachim började att jobba på Klafreströms Stålgjuteri när han var i 25-års åldern. Då började han på golvet och gjorde det mesta som gjordes inne på produktion. Men en dag gick han, egentligen utan någon speciell anledning, in på studierådgivningen på Arbetsförmedlingen i Växjö.
– Där pratade jag med en kvinna och till slut sa hon att jag borde gå på Bergsskolan i Filipstad där man utbildas till ingenjör inom berg och metall.
Så Joachim sökte, kom in, sa upp sig från jobbet och flyttade till Värmland under tre år.
Efter utbildningen kollade han efter några jobb uppåt landet, men hamnade till slut åter på Klafreströms Stålgjuteri.
Men det var inte enda uppehållet han haft från Klafreström. Joachim har sagt upp sig för att ta dykarcertifikat och åka till Cypern för att jobba som dykguide.
– Jag tjänade 5,25 i timmen så det var inget jag blev rik på. Men roligt var det, säger han.
Sedan har han sagt upp sig för att jobba på ett annat gjuteri. Men han har alltid kommit tillbaka. Och dörren har stått öppen för honom.
Hemma är alltid bäst.Så förklarar han anledningen till att alltid ha återvänt till Klafreström. Men också att han på företaget får möjlighet till att jobba med det han vill – problemlösning och utveckling.
– Det var ett krav från min sida när de frågade om jag ville komma tillbaka. Att jag fick jobba med det jag gör idag.
Idag har Joachim titeln kvalitetsansvarig och det är flera på arbetsplatsen som bekräftar bilden han ger av sig själv som problemlösare.
– Finns det ett problem så löser Jocke det, berättar Jennie Nilsson.
Och hans vilja till att ständigt utvecklas bekräftas av företagets VD, Karl Stenfelt.
– Många anställda vill idag ha saker för sin egna personliga del. Men när Jocke kommer och ber om något så handlar det om någon bok eller en kurs på Chalmers. Han är verkligen hängiven sitt jobb, säger Karl.
Under intervjun tystnarJoachim flera gånger. Tittar upp i taket och liksom suger på orden han vill säga.
– Ja, ni kanske undrar varför jag gör så. Personlighetstester visar att jag är av det analytiska slaget, säger han och ler.
Och det krävs ingen längre stund tillsammans med Joachim för att räkna ut det. Bilden av en professor personifieras i honom på något sätt.
Samtidigt som han gärna vill klura ut lösningar och utvecklingspotential så är han noga med att påpeka att han gör inte arbetet själv. Han vill inte göra det själv utan anser att det är viktigt att alla är med på det. Det är om alla jobbar tillsammans man kan utvecklas menar han.
– Det spelar ju ingen roll hur mycket jag kan om gjuteriteknik om jag inte lyckas förmedla det vidare eller kan implementera det.
Och kollegan Jennie berättar att när det är något problem ute i produktion så kommer Joachim och frågar hur hon tror att man ska kunna lösa det innan han själv säger något.
– Sedan diskuterar vi tillsammans fram den bästa lösningen, berättar hon.
Joachim visar oss runt på fabriken. Han berättar om lösningar han kommit fram till gällande olika produkter och problem de haft. Hans genuina intresse för gjuteriteknik märks tydligt. Han berättar om att han varje dag går in på diverse sidor för att läsa om det senaste inom branschen och hittar han något som skulle kunna vara till nytta för Klafvreström så vidarebefordrar han det till sina chefer. Och hans nyaste bibel står i bokhyllan i form av ”The Toyota way”.
– De är ju så mycket längre än vad vi är. Men det finns saker vi kan implementera här för en bättre produktion, säger han.
En sak han just nu går och funderar på är den så kallade enstyckstillverkningen. Istället för att man i produktionen arbetar parallellt med att tillverka olika delar som sedan ska sättas samman så sätter man ihop ett team som gör en produkt tillsammans.
– Idag när vi gör vissa produkter så kanske de som gör del A i en produkt producerar väldigt mycket mer än vad del B gör. Då kan vi ligga på ett lager med en väldig massa av del A. Visar det sig sedan att det kanske är något fel på någon del så kanske vi måste göra om allt och får kasta en massa som ligger i lager.
Så istället för att alla gör sin egen del hela tiden så ska alla kunna se helheten i en produkt från början och därmed minska på onödigt lager och få en mer effektiv produktion.
– Det handlar om en mer flexibel produktion än vad vi gör idag, säger Joachim och hoppas att detta ska bli verklighet inom ett år.
Det finns något som heter intraprenör, en person som utvecklar, kommer med idéer och lösningar på en arbetsplats. En entreprenör fast anställd på ett företag. Skulle du se dig som en sådan?
– Ja kanske det. Drivande är jag ju i alla fall. Det måste jag få vara för att trivas. Jag måste få använda huvudet annars blir jag fan tokig.
Han tittar till sin mejlkorg och konstaterar att han inte fått några mejl. Idag heller.
– Jag har inte fått mejl på tre dagar, säger han och skrattar men påpekar att det kan ändra sig till imorgon.
Det måste väl ändå vara ett gott betyg som kvalitetsansvarig?
– Ja det är ju tack vare att vi har gjort ett bra jobb som gör att jag kan tänka på utveckling istället för avvikelser.
När Joachim stänger ner för dagen går han hem till sin familj som består av sambo och två barn. I vinter har han fått göra det han gillar tillsammans med sin son som är sex år – åka utförsåkning. Nästa vinter är det dotterns tur att lära sig. Då är hon tre år.
Resa är något han annars gillar. Det blir återkommande resor till Thailand eftersom det var där han träffade sin sambo på en semesterresa för många år sedan.
– Jag har inte rest överdrivet mycket. Men jag gillar det. En gång tog jag tåget till Bergen. Ensam med en bok. Jag är kanske inte alltid så social alltid.
Men att han inte skulle vara social är inget som märks. Han skämtar mycket och gärna. Gör grimaser framför kameran när fotografen ska göra sitt och det skrattas mycket tillsammans med kollegorna.
Vi frågade honom vad han skulle jobba med om han inte skulle jobba inom gjuteribranschen. Vi tänkte att svaret kanske skulle vara professor eller liknande. Men…
– Jag skulle nog åka någonstans och surfa, säger Joachim och skrattar igen.
Men som det är nu trivs han med vad han gör. Han förklarar att han gillar gjuteribranschen så mycket på grund av att det är ett gammalt yrke men som utvecklas hela tiden och fortfarande kommer att göra det under en lång tid framöver.
I ett gammalt yrke brukar det också finnas motstånd till förnyelse och utveckling, hur ser du på det?
– Det är bra att det finns de som håller mig tillbaka. Jag har tusen idéer om hur jag skulle vilja göra. Men samtidigt är det också det som triggar igång mig. Att få igenom det som ingen trodde skulle vara möjligt.
Motivering till Månadens Gjutare:
Joachim brinner för gjuteribranschen. Trots att han har jobbat här, med några avbrott, i över 20 år så vill han ständigt utveckla sig och lära sig mer. Och det driver oss alla framåt.
/ Karl Stenfelt, VD Klafreströms Stålgjuteri
Tre om Joachim:
Vilken var din senaste idrottsaktivitet?
– Det var när jag åkte skidor, utför, med min son i Kettilsås utanför Vetlanda.
Vilken maträtt lagade du senast?
– Bruna bönor och fläsk. På riktigt alltså. Ingen jävla påse med bruna bönor. Det är gott.
Vilken låt vill du ha med på spotifylistan Gjutarlåtar?
– Det får bli en hyllning till min son där och ta en av hans favoritlåtar: Back in black med AC/DC.
