– Gjuteribranschen har gjort så mycket för mig, så jag ville ge något tillbaka.
Det säger Rudolf Sillén som skänkte en miljon kronor till en innovationsfond för gjuteribranschen då han gick i pension.
Nu finns det chans att söka ett stipendium på upp till 50 000 kronor ur fonden för alla kreativa i branschen.
Text och fotot: Elisabeth Anderberg
Vid sidan av ytterdörren till Rudolf Silléns hem sitter en skylt där det står ”Naturvinsakademin” på. Under tiden som han sätter på kaffe frågar jag om det. Vin och gjuteri känns långt ifrån varandra.
– Jag och min fru är väldigt intresserade av viner och importerar naturviner. Har du varit på någon vinprovning någon gång? frågar Rudolf och går bort mot ett vitrinskåp samtidigt som han berättar om alla fel det är på de vanliga vinglasen som man vanligtvis provsmakar viner ur.
Sedan plockar han fram ett glas som har en osymmetrisk form och förklarar att han tagit fram detta glas för att optimera upplevelsen för färg, smak och arom vid vinprovning.
Det är lite så när man samtalar med Rudolf Sillén. Han berättar om lösningar han kommit på eller förslag på lösningar. Och när han hör något han inte hört talas om så skriver han ner det för att senare kunna förkovra sig.
Men det var inom gjuteribranschen som han fick utlopp för sin innovativa sida. Efter att ha gått gjuterilinjen i Jönköping började han som utvecklingsingenjör på Volvo i Skövde. Efter ett tag på Volvo blev han projektledare för diverse projekt och i ett utav dem så skulle man bygga den första avgjutningsugnen. Ett projekt i samarbete med Asea. Där stötte man på ett problem med regleringen.
– Jag kom på en specialventil som vi fick patent på och som Asea köpte, berättar Rudolf.
Och det var en i raden av patent som Rudolf varit med om. Hela elva patent har det blivit.
– Volvo var en väldigt bra arbetsgivare. På den tiden var det god ekonomi och så fort man hade en idé så sa de alltid: Kör på!, säger Rudolf och menar att det var en mycket stimulerande miljö.
Efter Volvo blev Rudolf gjuterichef på Kockums i Kallinge. Och det var där som intresset för datorer och programmering startade. Han började att utveckla programvaror och det ledde till att han senare, under början på 80-talet startade företaget Novacast.
På Novacast utvecklade han programvaror för bland annat ingjutningsberäkningar. Det hela gick ut på att följa en procedur.
– Vi människor är inte så bra på att hålla reda på flera olika steg som en programvara är, säger Rudolf.
Och det Rudolf arbetade med i mitten på 80-talet är det vi idag diskuterar, artificiell intelligens – AI. Detta lärde sig Rudolf alltså helt själv med den uppfattningen att programmera är ett språk man kan lära sig som vilket som helst.
– Fördelen jag hade med att utveckla program för gjuteribranschen var att jag kunde dessutom gjuteriteknik. När jag förde samman dessa kunskaper så kunde jag bygga system som passade gjuteribranschen.
Systemen han utvecklade bygger på så kallad induktiv inlärning. Alltså man lär sig genom att ha sett något och vet hur processen går vidare utifrån vilka steg man tar.
– Tänk dig att du har en bukett tulpaner. Sätter du dem bara i en vas utan att göra mer så dör de ganska snabbt. Men du har lärt dig att fyller du vasen med vatten så lever de lite längre. Men sedan har du också lärt dig att om du gör ett snett snitt i blommorna så håller de ytterligare lite längre. Häller du dessutom i några skedar glycerin så förlängs livstiden och så vidare. På samma sätt kan man bygga upp ett kunskapsträd för gjutning.
Kunskapsträdet som Rudolf pratar om är egentligen ett slags beslutsträd man följer. Låt oss säga att ni har fått en glasblåsa på ett gjutgods. Då ställer du enligt kunskapsträdet en första fråga, syns glasblåsan utanpå gjutgodset? Beroende på om svaret är ja eller nej väljer trädet sedan vägen till nästa fråga och nästa och nästa fram till du får svaret över vad du ska göra för få ordning på problemet. Som tulpaner fast gjutgods.
Detta blev till slut systemet Atas som man fortfarande säljer på Novacast. Och det handlar om AI, för AI handlar om att hantera kunskap och kunskap är regler. För Rudolf är det egentligen inga konstigheter.
– Hitta kunskap, mata in den i programmet och gör den tillgänglig. That´s it! säger han.
Rudolf fortsätter att berätta om programvaror och system. Hur de kunde använda ett system som egentligen var till för gjuteribranschen men som sedemera även användes till en Parkinssonpatient för att denne skulle kunna dosera sin medicin rätt.
– Det är samma princip, säger Rudolf.
“Det gäller att vara smartare än alla andra. Det är den smartaste som blir vinnaren”
När Rudolf gick i pension 2008 så ville han ge något tillbaka till gjuteribranschen och valde att gå en väg som skulle uppmuntra kommande innovatörer. En stipendiefond.
– Det behöver inte vara några uppfinningar som blir patenterade. Det kan likaväl handla om någon som står vid ett band och kommer på att man kan effektivisera genom att vända på produkterna som ligger på bandet. Det är minst lika viktigt, säger Rudolf och hoppas att man inte ska vara blygsam när det handlar om att skicka in sina lösningar på problem.
Rudolf tycker även att det är viktigt att företagen uppmuntrar alla sina anställda att innovera mera. Att de får testa sina idéer. Om inte annat för konkurrensens skull.
– Det gäller att vara smartare än alla andra. Det är den smartaste som blir vinnaren.
STIFTELSEN SILLÉNS INNOVATIONSFOND
Rudolf Sillén vill genom bildandet av denna stiftelse belöna innovation inom området
gjutmaterial, metallurgi, form- och kärntillverkning, smältning, metallbehandling, legeringar, efterbehandling, gjutgodsdesign, gjutgodsberedning samt processtyrning och miljö. Innovation bör ha blivit känd inom max 2 år, dvs ha ett visst nyhetsvärde. Prissumman: ca 50 000 kr till en eller flera pristagare.
Ansökningstiden för 2018 gäller fram till och med 27 juli och du kan ansöka via detta formuläret.
RUDOLF SILLÉN TIPSAR
Vill du se hur du kan lösa problem genom att knappa in data?
Testa dig fram via exempelvis
