Vi har ställts inför en brutal och smärtsam kris i vårt samhälle som borde försätta oss i handlingsförlamning, med tanke på den oro och skräck som lätt uppstår. Vi talar ju ofta om att vi människor inte är särskilt förändringsbenägna men nu verkar vi på kort tid ställa om såväl i vårt sätt att tänka som att handla. Vi tvättar plötsligt händer i parti och minut, vi skakar armbåge och inte hand, vi möts online, distansundervisning införs utan större protester, restauranger levererar mat till dörr och ideella Facebook-grupper samordnar sig för stöd till gamla och svaga. Starka känslouttryck präglar våra sociala medier. Kallduscharna duggar tätt med verksamheter som går ned för räkning. Frustration och sorg av chockbesked om varsel blandas med positiva tillrop och humor på nätet. Hur kan vi förstå och förklara det som händer och vilka kopplingar kan vi göra till arbete med förnyelse i industrin? I ett forskningsprojekt vid tekniska högskolan i Jönköping, försöker vi förstå detta med innovationsförmåga. Vi studerar företagens förmåga att balansera det dagliga arbetet, det som alltså redan är planerat, med det som behöver förändras genom nya arbetssätt, nya produkter, nya marknader och så vidare. Ett omöjligt uppdrag kan man tänka, då det kräver uppmärksamhet på två konkurrerande men också av varandra helt beroende logiker. Det befintliga möter det nya.
Att hantera dessa kan jämföras med bilens gas och broms. Utan bromsen skulle vi inte våga gasa och utan gas vore bromsen helt verkningslös. De båda behöver varandra och vi vet ju alla hur känslig man måste vara på foten när man ska använda de båda samtidigt. I projektet har vi sett att företagens medvetenhet kretsar kring det som redan är känt – order inne i systemet, produkter i produktion, arbetsuppgifter som redan är planerade och igångsatta. Paradoxalt nog visar nu resultat i projektet att det är det oplanerade arbetet som tar mest tid och kraft. De oförutsedda händelserna. Det omedvetna. Ett oplanerat arbete som inte kan betraktas som slöseri utan som istället visat sig innehålla rätt meningsfulla aktiviteter men som skapar stress och ångest just för att företaget inte räknat med dem just där och då. Det arbetet är inte ”synligt” och heller inte riktigt accepterat. Istället är det nästan skamligt och betraktat som ”missar” eller förluster av olika slag. Vi har märkt att när det arbetet synliggörs ger det kraft åt förnyelsen. När företag börjar bli medvetna om sitt eget ”dolda” oplanerade arbete och gör analys av vad det består av. När de accepterar att det finns och tar sig tid att kommunicera om det. När de låter människor reagera inför det. När de experimenterar för att hitta nya sätt att agera för att komma tillrätta med det. När företagen börjar förstå sig själva och sin utvecklingspotential. Redan där sker förnyelse. Att röra sig från det omedvetna till det medvetna är förknippat med starka känslor. Det är att jämföra med känslan av att ”spåra ur” och försöka ta sig tillbaka på banan igen, att köra fel och behöva orientera sig på en karta eller upptäcka hur pusselbitarna som man länge kämpat med plötsligt hittar sin plats. När man plötsligt förstår något som länge varit obegripligt. Det kan väcka känslor av osäkerhet, rädsla och frustration men också aha-upplevelser, förhoppningar, spänning och lust.
Covidviruset sätter våra planer ur spel. En helt oplanerad händelse gör att vi från ena dagen till den andra inte vet hur vi ska agera. Vi är försatta i total osäkerhet där vi inte kan förlita oss på några rutiner. Vi måste istället stanna till, analysera, experimentera, testa nya grepp och utvärdera. Vi tillåts reagera. Vi kommunicerar mer än någonsin om samma sak. Betänk alla dagliga presskonferenser som ges, alla debatter som sker i alla våra medier, det vi pratar om i hemmen och på våra arbetsplatser. Vi blir plötsligt medvetna om vårt samhälles tillgångar och begränsningar men också våra rutinmässiga tanke- och handlingsmönster. Och även om vi vet att när det värsta lagt sig finns saker och ting som återgår till det ”normala” så accepterar vi också att väldigt mycket kommer att förändras.
På samma sätt måste industriföretag träna sig i att förstå sin egen verksamhet. Det är en kraftansträngning och en känsloladdad upplevelse att förflytta sig från det omedvetna till det medvetna – Att bli varse sin egen innovations-förmåga./
Månadens krönikör
Namn: Annika Engström
Gör: Lektor i arbetsorganisation vid Tekniska högskolan, Jönköping University
