Den tilltänkta sommarvikarien lät meddela att denne inte kunde jobba under tre veckor i juli på grund av en sedan länge planerad resa. En Ica-handlare i min närhet hade aldrig klarat personalförsörjningen utan det som populärt kallas flyktingkrisen. Men min äldsta dotter, som ännu inte har slutat gymnasiet, har jobberbjudanden i mängder.
VI TAR DET från början. Under mina nästan 20 år som chef har jag på ett eller annat sätt varit inblandad i rekryteringar. Jag har träffat genier, blivande stjärnor – och från gång till annan riktiga stolpskott. Så fungerar det så klart när man söker folk. Vissa känns omedelbart klockrena, andra… tja, inte…
När jag skriver det låter jag så klart som en grinig gubbe, att allt nog egentligen var bättre förr. Men håll i, fortsätt att läsa.
NÄR JAG FICK mitt första jobb förklarade chefen att ”ödmjukhet kombinerat med insikten att du inte kan något” var vägen till framgång i yrkeslivet. Och så levde jag under många år. Jag var nybörjare och villig att lära. OB-ersättning? Vad är det? Övertid? Får man ersättning för det när man jobbat mer än 80 timmar på en vecka? Volontärlön? Jaha, jag förväntas jobba dubbelt så mycket för halva inkomsten? Det var så klart både korkat och smart. Mest korkat, för man ska få rimlig ersättning för sitt jobb och inte jobba ihjäl sig. Smart för att jag lärde mig massor de där åren och har aldrig behövt gå en utbildning för mitt yrke. För att överföra kompetens från duktiga kollegor till nybörjare spöar nästan alltid formell utbildning.
Men förändringens vindar blåser. Nu möts vi som rekryterar istället av välutbildade människor som så ofta saknar inställningen att arbete faktiskt är något bra. I deras värld kommer det uppenbarligen alltid att lösa sig ändå: Vad kan din arbetsplats göra för mig, är frågan. Inte det motsatta.
På fullt allvar har jag fått frågan om den arbetssökande kunde jobba från caféer då kontorslandskap inte ”fungerade för mig”. Vill du inte jobba i ett kontorslandskap – jamen sök då ett annat jobb. Vill du inte jobba i industrin – jamen sök då ett annat jobb.
Men så klart har jag också mött motsatsen: En yngre man valde bort sitt kontorsjobb för att starta eget inom bilrekonditionering. Bra för honom.
Den nämnda Ica-handlaren berättar om den nyanställda flyktingen som erbjöd sig att backa in långtradaren med varor då speditionsbolagets sommarvikarie visade sin mest inkompetenta sida.”Men har du lastbilskort?” Undrade handlaren. ”Nej, men jag har kört lastbil mer än killen som försöker backa med släp.”
Äldsta dottern fick extrajobb som 15-åring.För hon ville verkligen jobba. Den tilltänkta sommarvikarien som hellre ville åka på semester fick för övrigt inte jobbet. Kompetens finns ofta där vi inte anat den. Och där CV:t tar slut tar sunt förnuft över.
Magnus Karlsson//
Månadens krönikör
Namn: Magnus Karlsson
Gör: Avhoppad mediechef som bestämt sig för att bara göra saker som får honom att må bra. Till hösten blir det studier i nationalekonomi
Bor: Växjö
