Kim Frese är gjutare i femte generationen och utbildade sig vid Skandinaviska Gjuteriskolan i Jönköping 1975-77. Idag är Kim operativ chef på familjeföretaget Frese Metal- og Stålstøberi, som grundades av Kims farfar 1944 i den danska byn Slagelse. Frese Metal- og Stålstøberi är en del av den globala koncernen Frese Group och gjuteriet arbetar främst mot marinindustrin. Som dansk gjutare var det obligatoriskt att som nyanställd studera vid Skandinaviska Gjuteriskolan. Kim minns tiden med glädje och har under åren haft många kollegor att dela härliga minnen från skolan med.
TEXT: LOTTA LARSBY
FOTO: DAVID ELG
När Kim började studera på Skandinaviska Gjuteriskolan i Jönköping var han bara en ung grabb, inte ens gammal nog för att ha körkort. Han minns att det praktiska upplägget kring utbildningen i Jönköping var väldigt fint ordnat. De bodde inackorderade i ett slags kollektiv i stadsdelen Råslätt i Jönköping och de fick både frukost och lunch på skolan. Intill läroverket fanns en liten restaurang där det serverades kvällsmat.
Studierna var upplagda på så vis att de under två år tillbringade sex veckor åt gången på skolan i Jönköping, vid tre olika tillfällen. Ofta stannade de kvar i Jönköping under helgerna och ägnade sig åt att umgås, spela spel, bordtennis och inte minst en hel del festligheter. De helger studiekamraterna valde att resa hem till Danmark, bistod skolan med en lånebil. Då fick någon av de äldre studenterna från Danmark köra, men hela det danska gänget bestående av sju personer, reste tillsammans i en bil.
INNAN KIM BÖRJADE studera på Skandinaviska Gjuteriskolan arbetade han på en maskinfabrik som fanns i familjen, hemma i Slagelse. Han ville studera vidare till ingenjör och för att få göra det krävdes det någon form av yrkesutbildning och tre månaders studier på en så kallad smedskola. Där fick man grundläggande kunskaper i att tillverka verktyg som en fil, hammare och skruvmejsel.
Efter smedskolan stod valet på yrkesutbildning mellan maskin-utbildningen eller gjuteriskolan. Valet föll på Gjuteriskolan, av den enkla anledningen att de var enklare, som Kim berättar med ett skratt:
– Gjuteriutbildningen var på två år och fem månader och maskintekniker på tre och ett halvt år. Då var jag helt enkelt praktisk och valde den kortare.
SKANDINAVISKA GJUTERISKOLAN TOG emot elever från Danmark, Sverige och Norge. Utbildningen hölls på svenska, vilket inte alltid var helt lätt för eleverna som kom från de övriga skandinaviska länderna. Kim berättar att han fått veta att utbildningsmaterialet senare översattes till danska, det tycker han var bra, eftersom han minns att det ibland kunde vara svårt att hänga med.
Utöver studierna inom gjuteri berättar Kim att de även hade två timmars obligatorisk engelskundervisning i veckan. Dessa lektioner hölls på Erik Dahlbergsgymnasiet som låg intill Gjuteriskolan.
–Samtidigt som vi läste gjuteri på ett för oss annat språk skulle en svensk lärarinna försöka utbilda oss danskar och norrmän i ytterligare ett språk. När vi danskar inte förstod översättningen till svenska så letade fröken upp texter från The Beatles för att hjälpa oss. På Gjuteriskolan fick Kim och hans klasskamrater en bra blandning av praktisk och teoretisk utbildning. På frågan om vilket Kim tyckte var roligast, svarar han utan tvekan att det helt klart var de praktiska inslagen.
– Jag är en vetgirig och metodisk person, det är hantverket jag går upp i, det fysiska. Hur mycket vi faktiskt kan anpassa och optimera processerna. Hemma på Frese eldade de ugnarna med olja och Kim minns att han tyckte det var riktigt spännande att se hur de elektriska ugnarna på skolan fungerade. Det var en helt annan upplevelse än dem han hade med sig hemifrån och utrustningen kändes riktigt modern och häftig.
Ett kärt minne Kim har med sig från Gjuteriskolan, är alla studiebesök de fick möjlighet att åka på. Hela klassen, bestående av ungefär femton studenter, reste gemensamt runt med buss på olika typer av gjuterier, så långt som upp till tjugo mil från Jönköping. Det var allt ifrån stålverk till järn- och aluminiumgjuterier. Bengt Backlund, som var rektor när Kim studerade, var duktig på att ordna dessa resor, så att eleverna fick chansen att besöka många olika typer av verksamheter. Utbildningen byggde mycket på att eleverna själva skulle få uppleva gjuteribranschen och lära sig genom att själva få utföra arbetsmoment. En uppgift bestod i att gjuta små kanoner, med kärna och allt. Det var inte en helt lätt uppgift, och Kim vill minnas att han göt fyra kanoner innan han gjorde rätt och kanonen blev som han tänkt sig. Lärarna vägrade nämligen berätta vad eleverna gjorde för fel när resultatet inte blev som de ville. Den viktigaste lärdomen med den uppgiften var att förstå att det viktigaste på ett gjuteri är kommunikation. Att tala med sina kollegor och tillsammans hjälpas åt att lösa problematik som kan uppstå.
–Det var verkligen en psykologisk utbildning på det viset, som lärde oss vikten av att samarbeta. Lärarna visste gott och väl att om vi gjorde fel blev det gasblåsor, men de lät oss fundera ut det på egen hand, medan de stod bredvid och skrattade. Den första augusti 1977 blev Kim utexaminerad från skolan. Möjligheten att avlägga gesäll i skolans regi kom först i mitten av 90-talet. Danska gjutare fick ta ett så kallat “Svennebrev”, som gesäll-brev kallas på danska, hemma på sin arbetsplats. Detta bestod av att göra en utförlig ritning av en modell och sedan utföra processen. En förman övervakade och såg till att arbetet utfördes korrekt, därefter besökte en skolinspektör företaget för att bedöma resultatet. Kim konstruerade en handformad, sjutton kilo tung pump i tre delar med vinkelfläns. Han var inte alls nervös när inspektören kom, eftersom förmannen redan hade kontrollerat godset. Kim kan förstå att de som senare avlade gesällprov på Gjuteriskolan vid ett specifikt provtillfälle, kunde vara nervösa över att lyckas genomföra det under press.
IDAG ARBETAR KIM med gjuteriteknik och metodutveckling på Frese Metal- og Stålstøberi. Han har under åren haft många kollegor som studerat på Gjuteriskolan och tror att de alla delar samma positiva upplevelse och minnen. Idag är de sex personer kvar på företaget som alla gick samma utbildning. Det finns inte längre något motsvarande program, vilket Kim tycker är synd. Just att det var en skandinavisk utbildning där gjutarna från olika länder fick utbyta erfarenheter, tyckte han var speciellt givande. Däremot arbetar dansk gjuteriindustri en hel del med fortbildning och kurser för att säkra kompetensutvecklingen inom branschen, dessa utbildningar hålls ute på olika gjuterier och vid samlade externa tillfällen. Han menar att det är utveckling och förändring som får branschen att leva vidare, och som gör att han själv tycker att det är ett så spännande yrke. En av de aspekter som han uppskattar mest med sitt yrke är de kunder och samarbetspartners som söker utmaningar och låter Frese Metal- og Stålstøberi vara med i utvecklingen ända från projektstart. Frese Metal- og Stålstøberi arbetar i hög grad med simuleringar, för att förutse så mycket som möjligt, av vad som kan ske i en utmanande typ av legering. Större delen av dessa simuleringar sker digitalt och på frågan om han som student kunnat tro att majoriteten av simuleringen idag skulle ske med hjälp av datorer idag, svarar han:
-Nej det kunde jag aldrig för mitt liv ha kunnat föreställa mig. Det är otroligt mycket som har utvecklats och förändrats och jag trodde aldrig att det skulle kunna gå till på det viset som det gör idag.//
OM KIM
Skandinaviska Gjuteriskolan: 1975-1977
Yrke: Operativ chef på familjeägda Frese Metal- og Stålstøberi, Slagelse Danmark.
Bor: Slagelse Danmark
Låt till Spotifylistan: Yellow submarine – The Beatles
