1973 gjorde journalisten och programledaren Ria Wägner ett program om Skeppshults Gjuteri och tillverkningen av stekpannor. Då tog försäljningen en ordentlig fart och stekpannan hade sin plats i nästan varje svenskt kök.
Idag gör Skeppshults succé i de asiatiska köken.
Text och foto: Elisabeth Anderberg
Det är nog många som tar fram sin stekpanna från Skeppshult nu när julköttbullarna ska stekas. Och förr så var det även högsäsong på produktionen i gjuteriet vid den här tiden.
– Det var stort tryck gjuteriet mellan oktober och december. Då ville alla ha stekpannor. Idag har det jämnat ut sig över året, vi har lika mycket att göra året om, säger Erik van Dijk som är produktionschef på Skeppshults Gjuteri och som arbetat där sedan 1977.
Historian bakom Skeppshults Gjuteri har sin början 1906 då Charles E Andersson kom hem från Amerika med kunskap om gjutning i sitt bagage. Han startade därför ett gjuteri i sitt hem i Skeppshult.
– Men det var först efter andra världskriget som man började fokusera på stekpannorna, berättar Erik.
Sedan kom 70-talet och det populära TV-programmet ”Hemma med Ria” kom tillbaka efter några års uppehåll. Ett program där journalisten Ria Wägner lagade mat med gäster, men gav sig även ibland ut för att bland annat berätta om olika typer av hantverk. Det var så hon kom till Skeppshult, för att berätta om hantverket som såg till att vi hade dessa stekpannor i vårt hem.
Efter det fick försäljningen en riktig topp. Alla ville ha stekpannan som Ria Wägner använde.
Med åren och nya ägare så har man tagit fram nya produkter. Idag tillverkar de allt från grillpanna, fonduegrytor, wopkpannor och kryddkvarnar.
– Morteln har också en historia bakom sig om hur folk blir påverkade av TV-kändisar. När ”Mat-Tina” hade sitt första program så använde hon en av våra mortlar. Efter det ökade försäljningen med flera hundra procent, berättar Erik.
Men det räcker inte med att programledare för matprogram använder Skeppshults produkter lite då och då. I takt med nya produkter finns det också behov av nya kunder. En bit in på 2000-talet började man därför att sälja på export.
– Det var det som tog oss igenom lågkonjunkturen i Sverige. Exporten och att folk började laga mer mat hemma, säger Erik.
2011 bytte Skeppshult ägare igen. Denna gång var det familjen Bolmgren som tog över verksamheten. En familj utan någon koppling till eller erfarenhet av gjuteribranschen.
– Jag jobbade tidigare med strategisk rådgivning och förvärvsanalyser. Hade aldrig varit på ett gjuteri tidigare, berättar Simon Bolmgren, delägare och VD.
Jag frågar Erik hur han ser på att det kommer in folk utan erfarenhet från branschen och tar över.
– Det ser jag inga problem med alls. Deras jobb är att utveckla företaget och sälja produkterna. De behöver inte kunna gjuta, svarar han.
– Det tekniska överlåter jag till Erik, fyller Simon i.
Och nog har det varit ett framgångskoncept att få in nya ögon med nya visioner. Sedan 2011 har de nya ägarna fördubblat omsättningen från 35 miljoner kronor till 70 miljoner kronor 2017 och de strävar för att ytterligare sträva efter nya rekordår.
– Vi har sökt tillstånd för att gjuta 4500 ton, vilket vi ännu inte har fått besked om. Men när vi får det kommer vi att bygga ett nytt gjuteri här på plats, berättar Simon och pekar med handen i den riktning där det nya gjuteriet är planerat att byggas.
Det är en satsning på omkring 100 miljoner kronor som de gör i och med det. Men man vill vänta in miljötillstånden först.
– Teknologin går så snabbt framåt så vi vill inte börja att bygga förrän allt är klart. Vi vill inte stå med ett nytt gjuteri fast med en fem år gammal teknologi, säger Simon.
“Teknologin går så snabbt framåt så vi vill inte börja att bygga förrän allt är klart. Vi vill inte stå med ett nytt gjuteri fast med en fem år gammal teknologi”/simon bolmgren
Vad är det då som har skapat denna framgång? Dels så har man ändrat riktning på hur man kommunicerar varumärket. Nu pratar man mycket om kvalitet och design och jobbar med designers som Broberg och Ridderstråle, Carl & Carl samt Note Design. Men sedan handlar det också om en framgångsrik exportförsäljning, framförallt i Asien.
– Vi är väldigt populära i Kina. Jag vet inte vad det är som gör att de gillar Sverige så mycket. Kanske J-O Waldner, Volvo eller jag vet inte, säger Erik.
Men Simon menar att det är den svenska kvaliteten som slår i Kina. De är misstänksamma mot den inhemska produktionen och vill ha äkta vara. Och bevis på att det verkligen är äkta.
– Vi får ofta mejl från kineser som undrar om det verkligen är en äkta Skeppshult de har köpt, berättar Erik.
Med nya kunder med andra traditioner i köket så skapas också anpassade produkter. Därför är lagret med wokpannor enormt i Skeppshult, men också en ny typ av plättjärn som man kan steka ägg i som varit efterfrågat i Sydkorea.
Efter att ha pratat om design, ett nytt sätt att tänka varumärkesspridning och moderna lösningar går vi ut till gjuteriet. Genast förs man tillbaka till det hantverk som utförts på platsen i över hundra år. Tackan som hettas upp till 1500 grader, smältan som hälls på för hand, sandformen som slås itu och gjutjärnet som får sin sotiga färg efter att det bränts in i rapsolja. Allt som det alltid har varit. Vilket borgar för kvalitet. Och idag är Skeppshult det enda gjuteriet kvar i Norden som tillverkar hushållsprodukter på detta sätt.
– Har man en gång köpt en stekpanna från Skeppshult så behöver man aldrig mer köpa en ny, säger Simon som har visionen om att bli störst i världen på inbränt gjutjärn inom hushållsserien.
Men även om de är de enda kvar i Norden att tillverka hushållsprodukter i gjutjärn så finns det andra konkurrenter inom hushållsproduktion. Som tillverkarna av teflonpannor exempelvis. Något de själva aldrig skulle ha i sitt hem. Eller, Eriks dotter kom faktiskt hem med en teflonpanna för ett kort tag sedan. Men han gör ingen större affär av det.
– Det är inga problem. Efter tre steg går den inte att använda mer. Det är bara gjutjärn som håller, säger han och ler.
Gör din julsenap i Skeppshults senapsskål med kanonkula
Ingredienser:
1 dl bruna senapsfrön
½ dl gula senapsfrön
1 ½ dl vatten
½ dl vit balsamvinäger
1 skvätt sherry
1 tsk finkorningt havssalt
1 tsk rörsocker
Gör så här:
Blanda båda senapsfröerna i skålen och lägg i kanonkulan. Sätt skålen mellan dina knä och gunga med knäna för att få kulan i rullning så att den krossar fröerna. Var försiktig i början så att fröerna inte flyger iväg.
Tillsätt lite vatten i taget och fortsätt att mala med kulan till önskad grovlek. Den kan kännas tunn i början men tjocknar i och med att fröerna sväller.
Blanda ner vinäger, sherry, salt och socker och häll upp i glasburk. Låt den stå i minst ett dygn innan den serveras.
Om du vill ha en sötare senap så kan du söta med honung och om du vill kan du krydda med exempelvis rivet apelsinskal.
